Hemska mamma!

Jag är så ledsen.
Här har man en lugn eftermiddag tillsammans med barnen...
Jag går ut i köket för att plocka lite och förbereda middagen.

Självklart klänger de direkt på varann, varpå jag går dit och säger åt dem att sätta sig på varsin sida i soffan.
Tre gånger till får jag upprepa samma ritual, varpå jag tar och stänger av teven samtidigt som jag muttrar(mest för mig själv var det menat)
-Förbaskade idiotungar ..

Och sen går därifrån.
Heeemskt ordval!!
Alldeles för hårt för att sägas högt ens i världskrig.
Men så frustrerad var jag, och jag hade redan räknat till tio.

Sen kom Charlie in och frågade varför jag använde så hårda ord?
Du har aldrig sagt så tilll mig på åtta år, sa han och var jätteledsen!

Jag bad om ursäkt och höll såklart med om att det var alldeles för hårt att säga så, och förlåt förlåt igen.

Därmed ansåg han nog att det var min tur att bli ännu mer ledsen, och att jag minsann skulle få äta upp mina ord, så han sade:
-Jag kommer aldrig att förlåta att du använde såna ord mot mig, din egen son.

Han vet var han ska bita minsann...

Hoppas det blir bra snart
:(