Kära barn

Det är otroligt fascinerande hur det känns att bli förälder.
Det går egentligen inte att beskriva med ord.
Men tusan i mig om jag inte skulle försöka ; )

Överväldigad av känslor, överraskande med att man plötsligt har ansvar för ytterligare en liten människa.
Så vackra...nyfödda små tjockisar..måhända hoptryckta små farbröder som nyförlösta, men snart rätas de ut och blir små personer.
Man blir mest slagen av alla känslor..tårarna sipprar upp iögonen bara de små fingrarna greppar ens fingrar, eller deras små händer nuddar din kind.
Och leenderna...ojojoj..
Det kan få det hårdaste isblock att smälta.

Det interessanta tycker jag nog ändå är, att barnen alltid söker efter din uppmärksamhet, bra eller dålig, så är det ändå så att bara du ser dem, hör dem och känner dem...så är de vrålnöjda.

Jag älskar mina ungar.
Charlie, så känslig,omtänksam och vänlig mot alla.
Lennie, otroligt kärvänlig, humoristisk och glad.
Och så Elina, min lilla flicka som kommer göra stora ting i livet.Det är jag säker på.
Det ska bli så kul att se vad det blir av dem, och att man får vara stolt över dem hela livet.