Förvisso var jobbet på dagiset verkligen något för mig.
men chefen och jag talade inte riktigt samma språk. Det kändes som varje ny dag dolde en ny pik, utskällning eller orimligt krav, istället för att hålla en ny vänskap, utmaning eller härlig konversation. Så just nu är jag tillbaka i taxibilen, tills mitt liv åter har hamnat på banan igen. Hmmm....när nu det blir.
Det känns som folk runt omkring mig inte riktigt vet vad de vill, och det gör mig förvirrad och sårbar. Jobbigt läge, ska jag bli tvungen att ta beslut för alla inblandade som vanligt och bära hundhuvudet sen? Förlåt, jag vet att det låter kryptiskt..men just nu kan jag inte vara mycket tydligare eftersom jag inte själv vet vad som händer riktigt. Hoppas det bara är en kris av något slag.
Jag känner mig ensam, ensam med mina tankar eftersom de jag delar med mig av inte förstås eller mottages särskilt väl, så väljer jag att enbart hålla tyst i stället. Det kommer dock att paja mig totalt i slutänden.
En gris är en gris och en kyckling är en kyckling. kan aldrig bli något annat.
måndag 2 maj 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar