Min efterlängtade lilla bebis..

Såklart är jag tvungen att skriva ett inlägg om min förlossning.
Värkarna satte ju tillslut igång, jag hade precis kommit hem från föräldramötet på den kommande sexårsverksamheten, när de drog igång på riktigt.

Vid elva tiden på kvällen ringde jag till mor, som fick komma och passa killarna.
Vid tolv var jag inskriven på förlossningen, hade en så urtrevlig barnmorska där, Anneli
som kändes mer som en nära väninna än en fullkomlig främling.
underbart.
Hon frågade mig hela tiden hur det var och om det var något jag ville ha hjälp med i smärtlindringsväg, och jargongen var skojfrisk trots att värkarna var tunga.

Lilla fröken i magen låg och skvalpade uppe i magen, och ville inte alls vara fixerad, så det slutade med att Anneli fick ta hål försiktigt på hinnorna, samtidigt som de fick hänga på magen så huvudet inte släppte förbi navelsträngen på sin väg ut.

Jag for omkring och bytte ställning hela tiden, upp och kissa, över till sängen huka, över saccosäcken, mera lustgas...
Anneli satte lite nålar baki ryggen på mig, fast de fick aldrig riktigt chansen att verka, förrän jag ville byta ställning igen, och hon fick lov att ta ut dem.

Mer lustgas.
Anneli slutade sitt shift när klockan var sju, då låg jag som bäst och hade de tuffaste centimetrarna kvar av öppningsfasen, så när Hanna och Poo tog över var det inte lång tid kvar innan hon tillslut kom ut.

Det är fantastiskt hur mycket man kan töjas och bändas egentligen, och tack vare att jag orkade andas lätt emellan krystningarna, så kom hon tillslut ut och bara fyra stygn totalt behövdes för att få ihop mig igen.

Lilla Elina var född.
Så liten kanske inte, men liten för mina ögon..en dyrbar liten skatt som man burit på inne i magen.
Vi var så lättade och stolta, så jag tror vi båda brast i tårar bara av känslan att det var över nu, och hon mådde bra.

Vi fick komma till BB ganska snart, och välbehövlig vila.

Besöken stod på rad när klockan var två och besökstiden började, och de två som var först in för att hälsa på var förstås två storebrorsor, stoltare än vad man trodde var möjligt.
Underbart.
Nu är vi så en femte medlem i familjen Lundberg.