Blunda och ta dig framåt...Det har varit min melodi den senaste tiden. Jag har tänkt att bara man jobbar på så löser sig problemen av sig självt.
Hör och häpna!, så ÄR det faktiskt inte riktigt.
Jag har bestämt mig för att avsluta min tjänst som personalchef. Jag kommer lämna min arbetsplats som jag trivs så ofantligt bra på. Kommer lämna mina arbetskamrater och uppgifter som jag kan och gör tämligen bra.
Det är inte synd om mig för det, jag kom till en insikt; Att hur jag mig än vänder så sitter rumpan inte annat än bak.
Elina behöver sin mamma, i dagsläget blir hon skjutsad fram och tillbaka till Oma och Opa, tidiga mornar och sena kvällar för att jag ska kunna arbeta. Problemet fanns inte på samma sätt när Jocke var hemma en del, då gick det bättre. Jag intalade mig att det gick bra.
Min lilla tjej.. jag vill ju vara mamma och se när hon lär sig, när hon myser och leker... utvecklas till den hon kommer bli. Det kan jag inte så länge jag jobbar så långt ifrån hemmet. Jag kommer nu gå tillbaka och vara mammaledig ett tag. Se om jag på något sätt kan komma underfund hur det funkar med karensdagar gentemot A-kassan och sen söka jobb när Elina börjar hos dagmamma, vilket troligast blir i Augusti.
Det känns rätt, det känns skönt att ha tagit ett beslut.
Jag blundar inte längre. Jag är klarvaken!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är skönt att vara medveten om de val man gör för ibland kan det kännas som att livet gör valen åt en och så ska det ju inte vara.
Tack för stödet!, du har såklart helt rätt och det är just det jag kommit till insikt om. Min vändning hoppas jag blir till positiv, även arbetsmässigt då vissa uppgifter kommer ligga kvar på mig i en viss utsträckning. (Oklart hur stor)Men det känns som en liten vinst i allt detta tråkiga.
Skicka en kommentar