Goda råd

Jag var och läste en blogg till en bekant, där hon frågade sig (och därmed mig) när man kan släppa barnen och acceptera att de är egna individer?

Tänkte att svaret är något jag faktiskt är tvungen att ge mig själv också, och ser ut så här:

Vännen!
Glöm inte bort att barn bara är små människor som förbereder sig på vuxenvärlden genom att trotsa, testa och införliva egna ideer.

Sån´t som vi faktiskt vill att de gör i samhället så de inte bara blir en i mängden och kan stå upp för sig själva.
Jag är alltför medveten om att man som mamma vill att de lyssnar , tar in, förstår och respekterar ens beslut, men det vet vi ju båda att det inte händer alltför ofta.


Man kan väl säga som så; Att du är ansvarig för att ersätta saker de kan kvadda på vägen i småbarnstiden och tonåren (självklart med diverse straff och indragna veckopengar) och under tiden försöka lära dem goda värderingar.